I våras kommer vi på en idé om att skapa ett läger för tjejer som ska börja gymnasiet med syfte att ge dem de bästa möjliga förutsättningarna för framtiden. Vi döper vår vecka till Systerveckan och ser framför oss hur det är den mest inspirerande veckan någonsin där viktiga ämnen diskuteras, där vi får besök av coola föreläsare och där deltagarna får pepp och ovärderliga råd för framtiden.
Vi hör av oss till kommunen och går på möte efter möte med toppolitiker för att sälja in vår idé. ”Bra idé, men finansiering kan ni inte få av oss.” sägs gång på gång.
Vi grundar en ideell förening, för det behöver man tydligen ha för att få kommunala pengar. Men organisationsnumret för Storasystrarna hjälper inte, vi behöver ha funnits i flera år innan kommunen kan stötta oss, vi måste visa belägg för att vi driver fungerande verksamhet.
Vi skriver då på ett kontrakt för en lägergård på 94 000 kronor. Vi måste ju agera som att vi har råd med det.
Företag då? Något företag måste ju vilja finansiera Systerveckan som ett CSR-projekt. Vi ringer, vi mailar, vi går på mingel. Vi hör av oss till alla kontakter vi har och till alla kontakter vi inte har. Vi säljer in konceptet till över hundra företag. Alla svarar nej.
Vi är med i en tävling där vinnarna får finansiering för sitt sociala projekt. Vi förlorar.
Vi berättar om vår idé för alla vi träffar. Alla personer vi möter blir en potentiell någon som känner någon som kan finansiera vårt projekt. Men någon känner aldrig rätt någon.
Det är påsk och vi inser att vi inte kommer få någon ekonomisk stöttning genom varken kommun, företag eller tävlingar. Förbryllat ser vi på varandra, hur ska vi få ihop våra 94 000 för att ens betala lägergården?
Vi ger upp. Vi är på botten. Vi ser svart.
Men kanske, kanske, kanske finns det en utväg. Om någon skulle kunna bistå med lokal, vi ska ju ändå ha lägret på sommaren, några lokaler kanske står tomma. Om någon bistår med lokal så får allt annat bara lösa sig.
Tillslut kommer samtalet som ändrar allt. Vi pratar med en vän som då arbetade som fastighetsförvaltare. ”Ni får vara i mina lokaler om ni vill, jag sponsrar!”
Lyckoruset drar igenom kroppen. Vi bestämmer oss för att vi nu ska skapa eventet precis som vi har drömt om men utan att spendera en enda krona. Vi går till tidningen och berättar om att årets peppigaste läger är här. Vi lovar föreläsare, aktiviteter och mentorer till deltagarna men lokalen är vid det laget det enda som är på plats.
Nu måste vi leverera.
Det blir fyra månader av slit. Vi går in och ut i restaurang efter restaurang. Får tio nej och ett ja. Fortsätter, fortsätter, fortsätter.
Idag är det söndagen den 18:e augusti och vi tittar igenom bilderna vi tagit den senaste veckan. Bilderna vi tagit på Systerveckan.
Nu måste vi leverera.
Det blir fyra månader av slit. Vi går in och ut i restaurang efter restaurang. Får tio nej och ett ja. Fortsätter, fortsätter, fortsätter.
Idag är det söndagen den 18:e augusti och vi tittar igenom bilderna vi tagit den senaste veckan. Bilderna vi tagit på Systerveckan.
Utan att spendera en enda krona har vi skapat ett event värde över 700 000 kronor. Allt från blommorna i lokalen, till maten i form av frukost, lunch, fika och middag, till tygbitarna vi gjort vimplar av har varit sponsrade av olika företag och organisationer som dragit sitt strå till stacken för att möjliggöra Systerveckan. Vi har haft över 60 (!) sponsorer som bidragit med produkter, aktiviteter och mat. Vi har delat ut goodiebags till deltagarna med ett värde på över 3 000 kronor. Vi har haft elva fantastiska föreläsare som rest från Stockholm, Göteborg och Malmö för att utan betalning hålla i workshops under lägret.
Systerveckan har varit livsomvälvande för deltagarna. En deltagare sa att hon lärt sig mer kunskaper om livet under veckan än vad hon någonsin gjort i skolan. En annan sa att hon tidigare inte ville leva men att hon nu, efter att ha deltagit denna vecka, vill det.
För att stötta deltagarnas fortsatta utveckling tar nu personer från Linköpings näringslivstopp över. Varje deltagare har fått en individuell mentor som kommer stötta henne genom vårt mentorskapsprogram under hösten. Vi är ärade över att några av stadens coolaste kvinnor medverkar i vårt program.
Vi är så stolta över det vi åstadkommit och tacksamma över alla som hjälpt oss på vägen. Vi gjorde det!